Matte Majsan och husse Larsa	Lillmatte Malin
Här bor vi!	Här vill vi helst vara!
Vår historia! Att vi fick vår älskade Puzzel Junior våren 2005 har för mig varit en ganska lång resa sedan förra gången jag hade förmånen att få leva ihop med en hund. Den gången också en mellanpudel vid namn Tusse. Tusse kom in i min familjs liv någon gång på hösten/vintern 1964/1965. Jag är lite osäker på året, men det är inte så konstigt. Jag var bara 5-6 år gammal. I alla fall så gick det till på så sätt att en kväll kommer min älskade pappa hem med ett krullnystan under armen. Och vilket studs och liv det var i den lilla krabaten. Av uppfödaren var han döpt till Gruff men vi bestämde att han skulle heta Tusse. TUSSE Tusse var en "Knyttet" om ni har läst Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet". Ett stort hjärta hade han, men kanske en liten rädd själ. Kommer ihåg att pappa sa att vi fick köpa honom för att ingen annan ville ha honom. Men han passade oss perfekt. Han var rädd för andra hundar och för pojkar. Men han var den bästa tröstaren för mig många gånger, bla när jag var ensam hemma och rädd för mörkret utanför. Han var urusel att gå i koppel ,men att ha honom lös var en fröjd då han vallade oss. 50 meter fram rusade han och sedan tillbaka. Aldrig längre eller kortare. Att ha honom lös var aldrig något problem, han försvann aldrig, för flocken var det viktigaste för honom. Tusse blev nästan 10 år gammal då han insjuknade och det tunga beslutet blev att låta honom somna in. Många år efter att han fick somna in hörde jag hans steg i trappan när jag kom hem från skolan. Kommer mycket väl ihåg en gång många år efter Tusses bortgång, när vi i familjen satt och tittade på gamla familjefilmer, när min pappa helt plötsligt sa "- Vem har släppt ut jycken?" Pappa var så inne i filmen så han saknade Tusse vid sin sida. Mina föräldrar sade att det inte skulle bli ngn ny hund trots mina och min systers böner. Men det blev lite andra husdjur som kom och berikade mitt liv. KATTERNA 1977 kom så den mest magnifika katten in i mitt liv, Sudden. Jag hittade en annons i tidningen om en kattunge till salu i Älvsjö för 100 kr. Det var mycket pengar för en bondkatt på den tiden, men jag tänkte att begär man så mycket för sin katt, så är man väldigt mån om att hitta en bra ägare. Sagt och gjort till Älvsjö for jag. Och jag kommer aldrig att hitta en sådan katt igen. Det finns hur mkt som helst att berätta om honom, vilket fler med mig kan instämma i. Han har ett särskilt utrymme i mitt hjärta. Sudden blev 16 år gammal. När Sudden var 3 år kom det en liten kattfröken in i vårat gemensamma liv, Sissan. Hon blev min tack vare min engelska lärarinna i gymnasiet. Sissan hade några tuffa veckor i början tillsammans med Sudden, samt att jag tror att hon blev skiljd från sin mamma lite för tidigt. Men det löste sig till det bästa. Sudden tog på sig mamma-rollen efter ett par veckor. Hon lärde sig aldrig att göra sig själv riktigt ren. Men det hjälpte Sudden henne gärna med så länge han levde. Så småningom kom Alissa in i vårt liv. Lite lustigt att en av mina kattor, namngiven av Husse, har samma namn som Puzzels Juniors mamma. Ödet? Alissa fick två kattungar, Svensson (eftersom han var Svens son) och Sessan. Tyvärr fick Sessan en allvarlig infektion efter bara några veckor, och vi var tvungna att avliva henne. Men en dag så visade det sig att Husse blivit fruktansvärt allergisk mot katter. Lite snuvig hade han varit till och från med jämna mellanrum, men nu svullnade ögonen igen och det kliade ngt fruktansvärt. Ett allergitest visade att han inte tålde pälsdjur. Lillmatte tyckte att vi skulle omplacera Husse istället för katterna. "- Pappa kan flytta till Farmor!" Men som den snälla familj jag har så tog mina föräldrar först hand om Alissa och Svensson, och så småningom flyttade Svensson hem till min syster. Där han fortfarande bor. Det var verkligen tomt. Inga djur. När Lillmatte vid 10-11 års ålder började skriva valp på alla sina jul- och födelsedagslistor, började diskussionen om möjligheterna att ha hund. "- Om vi blir med hund, blir det en Pudel i så fall. Inget annat." Var min kommentar till alla rasdiskussioner med Lillmatte, som gärna ville ha en Irländsk Varghund. Lillmatte började spara alla fickpengar, presentpengar och pengar hon fick in på att panta flaskor och utföra småjobb till vänner och bekanta. Hon tog reda på alla omkostnader och skrev långa listor på vad man behövde införskaffa. Började gå på Hundkurs i skolan som elevens val. Den enda utan egen hund att ta med. Hon fick låna instruktörens stora schäfer. I december 2004 beslöt jag mig för att totalt ändra arbetsförhållanden. Istället för att arbeta mer än 60 timmar i veckan som Biträdande enhetschef och gruppansvarig med 15 medarbetare blev jag egen företagare och gick ned till att arbeta 75% i veckan med ekonomi och administration på ett mellanstort företag. Äntligen fanns det en rimlig chans att bli med hund. Och Husse sa inte nej. Lillmatte hade förutom alla sina listor varit inne och letat efter uppfödare och hittat en där vi ställde oss i kö. Valpen skulle vara leveransklar lagom till sportlovet. OM det blev några. Tyvärr fick vi ett samtal från uppfödaren som berättade att det hade bara blivit en valp, en tik, och den skulle hon behålla själv. Lillmatte blev så ledsen. Hon såg hur drömmen försvann. Så jag började surfa runt själv via SPK´s hemsida. Och där hamnade jag på Forsfararens mellanpudlar. Där stod det att de hade en hanvalp kvar. Och mot mig tittade denna ljuva varelse. 25 mars 2005 hämtade vi hem Forsfararens Puzzel Junior, som nu har hunnit bli 3 år gammal.